Bakgrund

Dalmatinerns härkomst är än i dag oklar och uteslutande grundad på antaganden. Avbildningar i gamla egyptiska faraoners gravar, vilka överensstämmer med målningar från 1500- till 1700-talet, tyder på att dalmatinern har sina rötter i förkristen tid. Kyrkokrönikor från 1300-talet och från år 1719 gör det definitivt troligt att rasen har sitt ursprung i medelhavsområdet och då speciellt Dalmatiens kusttrakter utmed Adriatiska havet. De äldsta illustrationerna av rasen finner man i målningar av italienska 1500-tals konstnärer och i en freskomålning i Zaostrog (Dalmatien) daterat till omkring 1710. I det verk Thomas Bewick utgav 1792 finns en beskrivning och teckning av ”dalmatiner eller vagnshunden”. Den första standarden för dalmatiner skrevs 1882 av en engelsman vid namn Vero Shaw.

Helhetsintryck

Dalmatinern skall vara en harmoniskt byggd, karaktäristiskt prickig, kraftfull, muskulös och aktiv hund. Den skall ge ett proportionerligt intryck och får inte vara grov eller klumpig. Rasen hölls förr i tiden som ”vagnshund” och skall därför vara synnerligen uthållig och förhållandevis snabb.

Karaktär

Rasen skall vara utåtriktad och vänlig, varken skygg eller tillbakadragen, ej heller nervös eller aggressiv. Man skall aldrig glömma att rasen ursprungligen varit en vakt och gårdshund och att dalmatiner därför har ett visst mått av vaktinstinkt.