Dixon

1 november, 2014 av Anna Wannberg

Vi är framme vid Allhelgonadagen, dagen då vi kanske lite extra mycket minns de som inte längre finns bland oss och i år får vi tyvärr tända fler ljus än vi kunnat föreställa oss.

Vi hade precis börjat bearbeta sorgen efter Jenzen och börjat se framåt igen, när nästa bakslag kom. Dixon (T. Allucinante) den lagottohane som vi haft kvar hemma från A-kullen har alltid haft svårt för främmande hundar. Så har han varit sedan han kom tillbaka till oss vid sex månaders ålder. Nu efter sommaren eskalerade detta rejält samtidigt som vi reagerade på att han också började röra sig konstigt. Han har bland annat gått med väldigt korta steg med bakbenen och valt att gå i passgång. Vi kände ju så klart att något var allvarligt fel och bestämde oss för att åka till veterinären och röntga ryggen på honom.

Det visade sig att Dixon hade pålagringar på tre kotor ländryggen, troligen efter en skada i tidig ålder trodde veterinären. Detta har alltså gett honom mer och mer smärta och därmed har hans humör blivit sämre och sämre. Pålagringarna skulle i Dixons fall ha inneburit operation med lång konvalescens och rehab samt medicinering hela livet. Vi var tvungna att släppa våra egna egoistiska känslor och tänka på vad det skulle blivit för livskvalité för Dixon. Så för andra gången på under två månader fick vi ta adjö av en högt älskad familjemedlem. Nu hoppas vi att det dröjer många år innan vi tvingas göra det igen.

Jag och Doriz har fått det väldigt tyst i vårt hem nu. Två bullriga pojkar som tagit upp stor plats saknas oss. Vi hoppas att de har det bättre där de är nu. Vi försöker välja att minnas alla fina stunder och all glädje båda våra grabbar fört med sig, men just nu är det svårt och man upplever livet som väldigt orättvist. Dixon var verkligen en glädjespridare, ville varje kväll sitta i knä och mysa hos matte. Han ville gärna lära sig saker och älskade att vara med på utställning trots sina problem med andra hundar, han viftade ständigt på svansen i ringen. Jag tror han tyckte själv att han var supersnygg helt enkelt.

Vi tänder ljus och jobbar på att läka våra hjärtan. Vår hobby för med sig väldigt mycket sveda och värk ibland.

 

Vila i frid älskade vän
1

2

3

4

5

6

7

8

9